|
|
THERE AND HERE - FILM OCH VIDEOPROGRAM Under våren kommer vi att visa en serie filmer och videoarbeten på onsdagskvällar under rubriken THERE AND HERE. Den 19:e mars (Petra Bauer), 2:a april (Felice Hapetzeder), 9:e april (Stefan Constantinescu) följs filmvisningarna av samtal. 12 mars 19 Mars
Petra Bauer intresserade sig dels för hur massmedia beskriver och kategoriserar världen, och vem de ger röst åt. Samtidigt behandlar filmen olika perspektiv på den händelse, som utifrån sina utgångspunkter framstår som rationella. Mitt i mellan traditionella seder, juridiska lagar, massmedier och en personlig erfarenhet finns en människa vars röst som inte hörs. En röst som i filmen får bära namnet Rana. Varken åklagare eller journalister var intresserad av flickans egen historia. Människan bakom detta fiktiva namn, ville inte medverka i filmen. Men efter att ha träffat henne, beslutade Petra Bauer att gestalta denna moderna tragedi ändå, i syfte att förstå hur en sådan här historia kan berättas och vem som har makten att berätta. Fast övertygat om att vi har ett fundamentalt problem med vårt samhälle som måste undersökas, tydliggöras, och lösas kollektivt. Med filmen Rana fortsätter Petra Bauer sin undersökning av hur normer och värderingar påverkar våra urval och tolkningar av olika former av händelser i samhället, och hur dessa normer och värderingar utnyttjas för att skapa berättelser om vår samtid och om historien. -Fredrik SvenskPetra Bauer är konstnär och utbildad vid Konsthögskolan i Malmö, baserad i Stockholm. Hon har tidigare bland annat gjort videoverket Der Fall Josef, och bland annat medverkat i utställningar som Don’t Worry – Be Curious! 4th Ars Baltica Triennial of Photographic Art, Stadtgalerie, Kiel, Germany; KUMU – Art Museum of Estonia, Tallinn; Pori Art Museum, Finland (2007), Die Purpurrose – Forgotten Issues, Hidden Verities, Wozownia Gallery, Torun, Poland; Kino.Lab, Contemporary Art Center (CAC), Warsaw, Poland (2006), Populism, Contemporary Art Centre (CAC), Vilnius, Lithuania; National Museum (2005). 26 Mars
Kumiko, Johnnie Walker & The Cute, 2006-2007, Magnus Bärtås, ´50 min Jag finner slutligen Kumiko Muraoka, inte i Tokyo utan i en lägenhet strax intill Montmartres kyrkogård i Paris. Jag har med mig en av de frågor Marker ställde 43 år tidigare, en fråga på vilken Kumiko gav ett mycket svårsmält svar. Men Kumiko vill inte längre att hennes ansikte filmas och har djupt ångrat sitt svar på denna fråga. Hon beslutar sig att skriva och läsa in en ny text. Videoessän kommenterar historieberättandet och läsakten genom att referera till den jag-förlust som hotar en läsare/berättare som underordnar sig texten. Två berättelser existerar här parallellt men smittar varandra inte minst genom katt- och hundmotivet. Mellan människor och djur finns halvdjuret – The Cute – en både generisk och kulturspecifik karaktär som bär med sig en politisk betydelse som representant för Soft Power. 2 April Onkel Kurti reflekterar min kamp med mitt arv och frågan om hur jag är påverkad av det. Filmen ges formen av ett våldsamt, fördomsfullt men också humoristiskt möte med den turkiska kulturen. Jag vill sätta de frågor som min erfarenhet ger upphov till i ett större sammanhang. Hur förhåller vi oss till spår av krig i vårt liv. Hur förhåller vi oss till dem när de drabbar oss genom vår historia. I dag är de flesta av oss för unga för att ha förstahandserfarenheter av Andra världskriget. Ändå är vi tätt förbundna med det. Det har överförts till oss via en äldre generation, som var i direktkontakt med händelserna och det mentala klimatet vid tiden. Mitt intresse i ämnet kommer sig ur att jag under delar av min uppväxt umgicks intensivt med en person med ideal som är långtifrån politiskt korrekta; och en önskan att göra upp med denna mentalitet och dessa ideal. Min gudfar är österrikisk nazist sedan andra världskriget. www.hapetzeder.com 9 April PASSAGEN (El pasaje) berättar om den temporära tillvaron för tre chilenare som blev tvingade att lämna Chile i efterdyningarna av statskuppen ledd av Pinochet 1973. Alla tre kom att finna sig leva under Nicolae Ceausescs kommunistiska diktatur, men till slut beslutade två av dem att emigrera till Sverige. Det här är en film om flykt, alienation, det förflutna, fördomar och ensamhet. Genom protagonisternas delade erfarenheter belyser filmen olika sociala strukturer i Chile, Rumänien och Sverige. Huvudkaraktären, Pedro Ramires, minns sina år som student i Rumänien och ångrar fortfarande sitt beslut att komma till Sverige. Idag arbetar han som nattväktare för tåg mellan Stockholm och dess periferi. Constantinescus film innefattar bilder från Ramires första film, realiserad i Bukarest. Filmmusiken innehåller kompositioner av Inti Ilimani band, som är en symbol för den chilenska motståndskraften, och även ”Thanks for A Wonderful, Ordinary Day” av Agneta Fältskog. Det förflutna speglar sig i samtiden. Matei Bejenaru är konstnär och initiativtagare till Periferfic Biennial i Iasi, Rumänien. I sina verk fokuserar han på situationer där rumäner lever och arbetar utomlands, samt frågeställningar om hur globalisering påverkar post-socialistiska länder, ändrar mentaliteter och livsstilar. Han undervisar i fotografi och video på Konstuniversitetet samt driver stiftelsen Vector i Iasi. Artist talket på wip:konsthall arrangeras i samarbete med Rumänska Kulturinstitutet. |
